Skott i Puffvarg

På söndag ska jag återigen ta en tur till Ängsbackens kennel för att se min kära tik spöa upp sina tilltänkta kavaljerer. Jag hoppas på tredje gången gillt, men bilden av Den Obildbara som slagit en nacksving på en enorm schäferhanne ner i ett snöfyllt dike där han hålls fast på rygg medan hon juckar på honom är fastbränd på min näthinna gör att jag (som vanligt) tror det när jag ser det.

Den här gången ska vi prova en annan hanne, efter de förra försöken insåg vi att avkomman troligen inte skulle bli hanterbar med två extremt dominanta föräldradjur...

Sådär, det var väl inte så farligt? Nu ska jag ladda för ett en mer raljerande bloggpost, jag hade supit bort inloggningsuppgifterna, se.

Jakthat = manshat?

Som den galopperande vargkramare jag är kommer jag ofta slang med jakthatare, mest kvinnliga... Ehhrm.. BARA kvinnliga. De flesta är såna där ROKS-typer, "män är djur", ni minns. Tiina Rosenbergtyper fast utan att frammana den där fysiska rädslan.

Nu är det så ställt att dom säger sig gilla djur. Men inte män. Period. Standardutrustningen är en hund, så varglik som möjligt, färgglada gummistövlar, ett paket cigg och en röst i falsett. Men ingen man. Män söks på allehanda dejtingsidor likförbannat, kruxet är ju att OM någon hugad jävel vågar höra av sig så har dom ett stort minus. Dom är män.

Män jagar ju oftare än kvinnor, män med stora vapen för att kompensera deras snåla gudagåvor, vapen är tydligen manligt och därför också ett föremål att racka ner på. Det är ju manligt.

Män tjänar mycket pengar (manligt) och har därför kunnat köpa sig jaktutrustning på en halv mille. Likaså fyrhjulsdrivna bilar, att dom drar ohemula mängder bränsle och därmed är miljösvin, i själva verket är dom - manliga.

Sådär, var la jag förskäraren?

Premiärinlägg.

Nu ska vi se om det fungerar...

Vad ska man dryfta på sin alldeles egna blogg? Jag kan ju ta det ämne som bryr mig just nu, insikterna jag kommit fram till om den ömma böld som vargdebatten utgör.

Låt oss först titta på parterna , deras natur och kännetecken.

1. Varghatarna Har i egenskap av arbetslös glesbygdsbo ingen skyldighet alls att lyssna till några argument. Ulven hotar varghatarens livsstil då den finns i "hans" natur han ändå aldrig vistas i då ekonomi och bakfylla ofta sätter käppar i hjulet.
Varghataren påträffas därför säkrast på internetsidor som Tjuvjakt & Tjuvjägare. Saker som sex med andra människor och personlig hygien är ingen big issue i denna kategoris liv.

Jägarna En stor grupp som helt saknar homogenitet, men vi ska titta närmare på några underarter.

Skolpojke 14-19 år, har jagat några gånger och där haft möjlighet att insupa snacket som går och har efter detta full insikt i allt som rör jakt, viltförvaltning, skogsbruk och rovdjurspolitik.
Han har naturligtvis även tagit till sig tonen som StorJägaren i jaktlaget kör med och klangen av denna sprids på allehanda internetsidor.

Hundsportaren har egentligen inget jaktintresse, men han älskar allt som har med sina hundar att göra. Hundarbetet är viktigast, en hare kan enligt dessa drivas 14h per dygn, veckor i streck, är det en och samma hare är det ännu bättre. Gud nåde den arme jävul som de facto skjuter haren ifråga. Hundportarens mage är ett av forskningen erkänt unikum, den tål ohemula mängder kaffe och mackor med falukorv.

Storjägarn, denne skiter i allt som inte har med jakt att göra, samma syn på sex & hygien som varghataren och har enligt honom själv en självklar födslorätt att skjuta allt som rör sig. Har en stor influens på skolpojken som beskrivits.

Nu en intressant undergrupp, Jaktgroupien, en flicka eller kvinna som i brist på smickrande fördelar (inte du Emma, du är söt) har tagit tjuren vid hornen och vänt oddsen till sin fördel genom att dyka huvudstupa in i en mansdominerad värld. Denna underart har ofta inte jägarexamen, men tycker om att hundar och att göra hundförarens dag mindre angenäm.

Sådär, en enkel skiss på den ena sidan, här är ett exempel på skällsord som denna sida får utstå:
Små män med stora gevär (motsvaras på motståndarsidan av Små kvinnor med stora rövar.

Inom jägeriet finns alla ståndpunkter allt från utrotningsivrare till sanna naturvänner, så från detta läger kan det sippra ut åt båda hållen.

Sådär, dax att byta sida till vargkramarsidan, denna grupp är mer lätt att beskriva och består till största delen av kvinnor som gillar hundar, som gillar de billigaste cigaretterna dom kan hitta på Lidl, hatar allt som kan anses som manligt och har en fetisch för varg och romantiska bilder som föreställer vargar och indianer.

Hjärtinfarkt som svit av rondör och billiga cigaretter/ inbillad psykisk utbrändhet gör att den typiska vargkramaren i likhet med varghataren oftast står utanför arbetsmarknaden.

Vargkramaren kan bo var som helst, men dom är mest aktiva i områden där dom på ett bekvämt sätt kan få konfrontation mot det dom hatar mest, jägarna, men också i storstäder där det också finns källor till frustration för olagda celluitepicentrum. Naturligtvis finns även här Vargkramargroupies, här är det män som insett sina begränsningar i sin attraktionskraft och nöjer sig med mindre, enkelt, dom behöver bara lära sig några grundläggande drapor innan det är dax för kaffe.

Nu ska jag sent omsider komma till saken. Kramaren & Hataren skiter egentligen i precis varenda varg i hela universum. Precis som skinnskallar/vänsterextremister drivs man av samma hat och grälsjuka. Ingen skulle ens drömma om att lyssna och utvärdera sin meningsmotståndares åsikter utan att raljera, förklema och komma med glåpord.

Det är på grund av dessa grupper som man aldrig kommer kunna komma till en lösning i vargfrågan, ingen skulle drömma om att ta ett steg tillbaka, reflektera eller lyssna.
Allt hopp ligger nu hos myndigheter och hos Svenska Jägarförbundet att köra den strategi som forskarna rekommenderar och inte låta sig påverkas av lobbygrupper som representerar sitt egenintresse helt utan förståelse för andra än dom själva.